Inte fritt fram att kamerabevaka
Sedan kamerabevakningslagen infördes 2018 är det bara myndigheter, inklusive kommuner, och andra som utför en så kallad uppgift av allmänt intresse (exempelvis fristående skolor och privata vårdinrättningar) som behöver ansöka om tillstånd hos IMY för att få kamerabevaka. Dessutom krävs att allmänheten har tillträde till platsen som ska bevakas för att man ska behöva ansöka om tillstånd.
För att man ska behöva tillstånd från IMY räcker det alltså inte med att man ska bevaka en plats som allmänheten har tillträde till, utan det krävs också att den som vill bevaka är en myndighet eller annan aktör som utför en uppgift av allmänt intresse. Det här betyder att de allra flesta privata aktörer som vill kamerabevaka, som exempelvis butiker, restauranger, bostadsrättsföreningar och båtklubbar inte behöver något tillstånd. Myndigheter behöver inte heller tillstånd när de vill bevaka platser som allmänheten inte har tillträde till.
När man inte behöver tillstånd är det lätt att då tro att det är fritt fram att bevaka som man vill. I själva verket måste man fortfarande följa samma regler som i de fall när tillstånd krävs. Det som skiljer är bara att man själv ska bedöma om kamerabevakning kan bedrivas enligt reglerna i dataskyddsförordningen (GDPR) och kamerabevakningslagen, istället för att IMY gör den bedömningen. Kravet på tillstånd för myndigheter i kamerabevakningslagen har Sverige lagstiftat om, men de allmänna bestämmelserna för när och hur man får kamerabevaka gäller inte bara i Sverige utan är gemensamma för hela EU.
Några av de regler som man behöver se till att följa även om man inte behöver tillstånd är att
- ha en så kallad rättslig grund i dataskyddsförordningen för kamerabevakningen
- ha ett på förhand bestämt ändamål med bevakningen
- tydligt informera om bevakningen
- bara spara bildmaterial så länge det är nödvändigt
- inte sprida det inspelade materialet till obehöriga.
Intresseavvägning är den vanligaste rättsliga grunden i dataskyddsförordningen för den som inte behöver tillstånd till kamerabevakning. Då ska man väga behovet och intresset av att bevaka mot det intrång i människors personliga integritet som kamerabevakningen innebär. Man måste göra bedömningen och dokumentera den innan man börjar kamerabevaka och man behöver också ha ett berättigat intresse, till exempel att man vill bevaka för att förebygga brott. Bevakningsintresset måste väga tyngre än integritetsintresset för att man ska få kamerabevaka.
Det är viktigt att påpeka att intrånget i den personliga integriteten är lika stort eller litet på en plats, oavsett om man behöver tillstånd till bevakningen eller inte. Integritetsintresset försvinner alltså inte bara för att tillstånd inte behövs, utan bedömningen görs utifrån till exempel vad det är för typ av plats, vem som finns på platsen och vilken verksamhet det är frågan om.
Ett exempel på detta är kamerabevakning inomhus på skolor under dagtid. Eftersom allmänheten bara anses ha tillträde till entrén och vägen fram till rektorsexpeditionen inne på skolor är de bara de ytorna som man behöver söka tillstånd för om man vill kamerabevaka. Vill man bevaka andra platser inne i skolan behöver man alltså inget tillstånd. Det betyder inte att integritetsintresset är mindre på andra platser inne på en skola, som exempelvis i klassrum, korridorer eller uppehållsrum. I själva verket väger integritetsintresset snarare ännu tyngre på dessa platser än i en entré, bland annat eftersom elever och lärare uppehåller sig längre på de platserna, och det krävs då ett mycket stort intresse och behov av bevakning för att det ska vara tillåtet.
Om IMY får in en ansökan om kamerabevakning från någon som inte behöver tillstånd, eller som gäller en plats som allmänheten inte har tillträde till, avvisar myndigheten ansökan. Det betyder helt enkelt att IMY inte prövar om bevakningen är tillåten eller inte, eftersom den som ansöker inte behöver något tillstånd. IMY säger då varken att bevakningen är tillåten eller att den inte är det, utan istället får den som ansöker själv bedöma om kamerabevakningen kan bedrivas enligt reglerna. Att bevakningen är tillståndsfri innebär alltså inte nödvändigtvis att den är tillåten.
Sebastian Caicedo Gordh
Jurist, IMY